Underbart är kort.
Så imorgon går bilen norrut igen. Och det känns snudd på sorgligt för vi har haft det alldeles på tok för bra.
I ett hus fullt av glada familjemedlemmar som alla vill hjälpa till med/underhålla bebis E, har tillvaron känts som semester.
Jag har fått sänka ner min värkande kropp i mamma&pappas lyxiga badkar.
Syster Yster har bakat. Vi har ätit.
Julgranen har tindrat. Det har funnits tid att läsa.
Bebis E har fått så mycket uppmärksamhet och lek att han plötsligt (till sina föräldrars stora förvåning och glädje) börjat sova hela nätter igen.
Jag har fått gosa med Bebis E:s lilla kusin Bebis A. (Och när jag idag kollade igenom julhelgens foton så fann jag i princip bara tusentals foton av henne)
Och julhelgens citat tilldelas pappa som på frågan (i fråge-spelet Efterklok) "Vilket är det mest använda ordet på engelska?", svarade (läses med trött röst): ...det måste väl vara "fuck"...?
Pappas tro på mänskligheten är orubblig.
