Att demolera eller inte demolera?
Ibland undrar jag om någon i hemlighet langar uppåttjack till bebis E. Jag tittar på honom och ser en liten Duracellkanin i bebisformat.
Förra veckan inledde han med en blåtira efter ett misslyckat försök att bestiga vår bokhylla. Denna vecka inledde han i vanlig ordning med att dra ut hela toarullen och fortsatte sedan med att fördela sugrör över köksgolvet. Ungefär då
bestämde jag att det var dags för oss att lämna bostaden. Efter att ha fått krypa av sig på lekplatsen begav vi oss till biblioteket där min plan var att få en stilla stund med nån härligt pedagogisk pekbok i myshörnan. Vi har ju trots allt
(efter mååååånga försök) tagit oss igenom en hel pekbok hemma.
Bebis E hade dock andra planer för detta sitt första biblioteksbesök. Metodiskt började han plocka ut bok efter bok från lådor och hyllor. Efter åtskilliga misslyckade försök att avleda honom med böcker fulla av bilder som borde tilltala, mycket
städning, en bajsblöja och en (aningen dömmande) sned blick ifrån bibliotikarien, retirerade vi hemåt. Dock med en rejäl omgång pekböcker i en kasse.
Skam den som ger sig.
