Om bebis i ett mangroveträsk och det fantastiska med grodor.
Denna arbetsvecka avslutas utan tårar. Ett litet steg framåt.
Jag slutr redan efter lunch på fredagar och mötte upp min lilla familj plus, över helgen besökande, Syster Yster för att gå på aqvaria.
Vilken lyckoträff! Diskussionen innan hade varit om huruvida E var för liten för att uppskatta ett akvarium. Svaret är nej. Han var i total förundran. Den första halvtimmen kunde han inte sluta säga "OJ!". Under matningen av fiskarna i mangrove-träsket
fick jag hela tiden hindra honom från att hoppa i. Han var mäktigt intresserad tills en av fiskarna spottade honom i ansiktet och han ansåg att det roliga var över. Då gick vi och åt majskrokar och morotskaka i caféet.
Syster Yster blev photobombad av en glad (?) rocka.
Grodorna visade sig från sin bästa sida.
Den här grodan var definitivt ballast.
Till min stora besvikelse var E mäkta oimponerad av just grodorna...
...Han föredrog skåpen i vestibulen.
Jaja. En mycket bra eftermiddag var det i alla fall.
