nuvilljaglevaigen.blogg.se

Välkommen du som har gått sönder.

Lyx-onsdag och visdomsord.

Publicerad 2017-08-30 21:27:39 i Att ta hand om ett barn., Fibromyalgi, Livsnjuteri, Slutsatser,

Idag var maken föräldraledig tillsammans med mig så som han ska vara varje onsdag denna höst (eller tills pengarna tar slut). Det har två syften:


1. Att han inte ska missa den första bebistiden och allt som händer så snabbt då. 

2. Avlastning för mig. Om jag har tok-ont och inte fått sova ok så får jag en återhämtningsdag mitt i veckan. 

Så idag, efter en hel natts sömn (!!!), tog jag tag i projektet att köpa nya höst/vår-skor; Ett projekt som jag skjutit upp i ca ett år, då jag fortsatt att gå i de skor som håller på att falla sönder i sina beståndsdelar. Att dra sig för att köpa nya skor tror jag att vem som helst med fibromyalgi förstår; för nya skor gör ont. Mycket ont. 

Anyhow, med bebis E tryggt hemma med maken (bebis E avskyr gallerior ungefär lika mycket som han avskyr sin vagn), bar det iväg på sko-uppdrag. Till mitt stora förtret var gallerian proppfull av en massa andra mammor vars bebisar inte tokskriker så fort man lägger dem i vagnen. Det var som om jag aldrig sett dem förut, nu var de överallt; Mammor som satt i drivor med andra mammor och sippade kaffe latte medans deras barn nöjt satt i deras knä. Ingen mamma såg ut att ha en svett-attack. Inget barn såg ut att mat-vägra. Och vart jag än tittade såg jag mammor som harmoniskt flanerade runt. Mammor med bebisar som nöjt tittade sig omkring eller fridfullt sov i sina vagnar, istället för att bli överstimulerade och bryta ihop efter 1,5 minut. 

Ringde vän E i Småland och klagade. Vän E tog mig snabbt ur min villfarelse: "Det är klart att du bara ser bebisar som är nöjda med att åka vagn och befinna sig på offentlig plats när du är ute. De med bebisar som inte gillar det, de stannar ju hemma precis som du!"

Så sant

Avslutade dagen på en bättre not. Med bebis i sele på maken sov bebis gott medans vi drack kaffe, höll varandra i hand och lapade sol i vinterviken.
Det kändes som den sista sommardagen och det var det bästa sättet att spendera den. 

Om

Min profilbild

Jag läste i en tidning om en kvinna som blivit beroende av att läsa andras bloggar och sedan blivit deprimerad eftersom hennes liv inte var så "perfekt" som deras. Jag önskar att denna bloggen inte ska vara en sådan blogg. Denna blogg är en hyllning till livet, i både glädje och sorg. I en tillvaro som inte är svartvit och inte är perfekt.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela