Om att checka in och checka ut.
Vänner omkring mig, som i flesta fall fått barn strax efter mig, börjar uttrycka längtan efter fler. De börjar prata om sina mysiga graviditeter (som jag vet utifrån vad de sa medan de var gravida, inte var speciellt mysiga).
De har redan glömt.
Jag avundas dem.
Jag har inte glömt något alls.
Jag minns mycket väl smärtan från den perioden då min njure låg i kläm. Jag minns varenda kräkning. Jag minns att jag efter ca 4 mån konstant illamående låg på soffan och önskade att få dö. Och då visste jag inte ens om att illamåendet skulle vara i 5 mån till. Jag minns skammen, ensamheten och alla infektioner jag hade.
Jag skulle vilja bli vän med den igen; Så som jag var precis efter smärtrehab. Jag skulle vilja checka in igen.
Men jag vet inte hur man gör.
