nuvilljaglevaigen.blogg.se

Välkommen du som har gått sönder.

Om skam 3.

Publicerad 2015-03-30 18:04:34 i Fibromyalgi, Funderingar,

På jobbet träffar jag ibland patienter med fibromyalgi. Eftersom jag alltid ska ha läst deras journal innan besöket vet jag det. Och trots att de inte vet att i min kropp sker samma sak så känner jag en konstig sorts samhörighet. För jag ser de där små sakerna som ingen annan ser. Att de har väldigt fotriktiga skor. Att de sitter väldigt raka i ryggen. Att de vrider huvudet långsamt. 
 
Och att de har rädsla och skam i blicken. De är människor som är brända av vården. Människor väldigt vana vid att inte bli tagna på allvar. Människor som är alltför bekanta vid att deras kropp sviker dem och att ingen egentligen kan hjälpa dem.
 
Och trots att besöket hos mig inte alls har med deras fibromyalgi att göra så finns rädslan och skammen kvar. För jag är vårdpersonal och de förknippar mig med situationer där de aldrig kommer att räcka till eller passa in.
 
Jag önskar att jag kunde befria dem.
 
Jag önskar att jag kunde befria mig själv.

 

Kommentarer

Postat av: Karin

Publicerad 2015-03-31 14:47:17

Alla vi som jobbar inom vården borde läsa detta inlägg! Får jag printa ut till vår anslagstavla på jobbet?

Svar: Visst!
nuvilljaglevaigen.blogg.se

Postat av: Duvan-Malin

Publicerad 2015-04-08 21:04:01

Hemskt att det inte tas på mer allvar, men jag vill i alla fall dela med mig av ett positivit exempel. Jag använde din fibromyalgi som en liknelse när jag pratade med en läkare idag. (Om du skulle låta värken styra, skulle din sjukdom bli totalt handikappande. Istället måste du ibland bara låta den vara och inte ta för mycket uppmärksamhet för att ändå kunna göra saker du vill här i livet. På samma sätt hanterar jag min depression. Ibland blir ångesten så stark att jag måste sitta ner och koncentrera mig på att andas kontrollerat och ibland är det gråa molnet så tätt och tungt att jag faktiskt inte orkar ta mig upp ur sängen, men däremellan får jag försöka att inte lyssna alltför mycket på ångesten och meningslöshetskänslorna, för då skulle jag bara vara ett litet kolli som personalen behövde bära till matbordet.) Hon gillade liknelsen. Uppenbarligen känner hon till fibromyalgi och inser vad det innebär. Tack förresten för de insikter du har gett mig och som gjorde att jag kunde komma på den liknelsen! :)

Svar: Tack Malin för att du delar med dig av dig själv!
nuvilljaglevaigen.blogg.se

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Jag läste i en tidning om en kvinna som blivit beroende av att läsa andras bloggar och sedan blivit deprimerad eftersom hennes liv inte var så "perfekt" som deras. Jag önskar att denna bloggen inte ska vara en sådan blogg. Denna blogg är en hyllning till livet, i både glädje och sorg. I en tillvaro som inte är svartvit och inte är perfekt.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela