Han är tillbaka 2.
Vi är ute ur dimman! Bebis E är tillbaka i (nästan) full vigör. Han ser fortfarande lite härjad ut och han har gått ner i vikt, men viljan är det inget fel på! Ett av hans första projekt då orken återkom, var ett besök hos sin vän toaborsten.
Påsken gick mig, sorgligt nog, mer eller mindre förbi. Det fanns inget firande. Ingen ork. Alla planer bordlades. Min lilla familj körde på överlevnads-mode.
Ljuspunkter:
1. Den påskbukett som levererades med bud till vår dörr. Mamma och pappa vet vad jag behöver.
2. Den timme då bebis E sov sött i sin säng, solen lyste, jag släpade ut en fåtölj och en filt på balkongen för att lapa lite sol. Vår-premiär!
3. Då bebis E varit feberfri i två dygn och vi firade det genom vår första lilla familjeutflykt sedan akuten: MRcake.
4. Då vi med kort framförhållning lyckades få tag på en biljett till nattåget för att ansluta till den skidsemester med makens familj, som vi först trodde att vi helt skulle missa pga feberinfernot. Så fick vi vara med på de sista dagarna
i Storlien och där fick bebis E sin livs första fjäll-tur, i en pulka fastspända på maken. Han utnyttjade den väl och sov som en sten. Själv åkte jag och min svägerska utför i nypistade backar. Magi.
