Je ne regret rien?
Imorgon börjar jag jobba igen, föräldraledigheten har nått sitt slut.
Det har varit asjobbigt. Och alldeles, alldeles underbart.
Så för att sammanfatta lite:
Beslut jag är mycket nöjd med:
-Att flaskmata en gång per natt. Maken fick ta sin del av nätterna. Jag slapp bli galen pga sömnbrist.
-Att maken varit föräldraledig alla onsdagar sedan E föddes. Inte bara har det gjort att maken fått vara med redan från början, utan också låtit oss vara en liten familj i lugn och ro, mitt i veckan. Jag har också fått en välbehövlig paus.
-Att vi satte ledighet framför pengar. Vi har båda blivit av med vår SGI. Vi har inte kunnat spara något och vi har sakta men säkert "ätit upp" vår buffert. Detta bl. a. för att få två hela somrar tillsammans allihop. Det har varit fett värt det
(Hitintills i alla fall)
Saker jag skulle gjort annorlunda:
-Jag skulle inte ammat. Oj vad mycket smärta vi sluppit, fysisk och psykisk. Jag är dessutom ganska övertygad om att min fysiska återhämtning efter graviditeten hade varit snabbare om jag inte varit ett paket av smärta vars rot låg i bysten.
-Jag skulle skitit kungligt i vad andra människor tänker och tycker. Mitt barn skriker på tunnelbanan. So what? Vad vet de som ser mig utifrån?
-Vi skulle fasat ut selen som sövnings-metod mycket tidigare.
Det känns ändå som att jag slutar min föräldraledighet med flaggan i topp. De senaste halvåret har jag trivts mycket bra med att vara hemma. Hade dock hoppats att jag skulle känna mig mer "färdig" idag. Att jag skulle längta efter att få göra något
annat.
Det gör jag inte.
Idag har jag mycket nära till gråten. Det är med tungt hjärta som jag lämnar över E till sin pappa och går till jobbet imorgon. Och inte blir det bättre av att E precis lärt sig ge slängkyssar och att jag nyss blev en av dess första mottagare...
