Prövningar 2.
Onsdagens värk-bonanza toppades av med en ordentlig matförgiftning. Det var lite som att ligga i fosterställning på golvet medans livet fortsatte att sparka.
Maken fortsatte att vara hemma från jobbet för att ta hand om bebis E. Jag fann mig själv i en förfärlig graviditets-deja vu av total utslagenhet och en strikt diet av oboy och morötter.
När kommer pausen? Det lilla andningshål då jag får tid nog att ställa mig upp igen?
(Men våren har iaf kommit (ÄNTLIGEN!!!) och efter att jag tagit mig ut ur dimman tog mina två pojkar med mig på en stillsamt mini-promenad. Vi satt en stund i solen och bebis E åt sin första sten.)
