Vårens lifehack.
Ljuvliga, ljuvliga vår. Sällan har jag längtat efter dig så mycket som i år!
Med en bebis som blir mer och mer rastlös av att bara vara i lägenheten hela dagar så är det underbart att komma ut. Igår ägnade jag och bebis E oss åt våriga aktiviteter. En stund hängde vi på gräsmattan på baksidan av vårt hus. Bebis E kröp som en liten
raket fram och tillbaka. Sen oral-undersökte han en kotte och stirrade ut en koltrast som stirrade tillbaka med skepsis. Det är fascinerande att iaktta naturen med en bebis ögon, även för mig blev vissa saker på nytt.
Strax efter att detta foto togs totaldemolerade bebis E snödropparna. Vi får numera undvika våra grannar...
Gårdagens våriga aktivitet nummer två var en sväng med cykeln. Bebis E fick en cykelstol i dop-present och den monterades på i lördags. (Att det tog oss opropertionerligt lång tid och lämnade oss med en kraftig längtan att bränna instruktionerna,
behöver vi inte orda om). Än så länge har cykelstolen varit en total succé. Bebis E jublar när vi susar ned för backen. Att ha en jublande bebis på sitt cykelstyre ger ungefär lika stor uppmärksamhet som att cykla topless. ALLA tittar. Många ler.
En kille med enorma armar fulla av tatueringar vinkade.
Just igår var ju bebis E arg på livet (?) så jublandet var utbytt mot gutturala brölanden med paus för enstaka tjut då han fick syn på en hund eller anka. Så vi brölade oss genom Södermalm...men det var härligt! Så sjukt bra att efter månader av
hälsporre-smärta, kunna byta ut promenader mot cykelturer. Och det är så mycket bättre för fibromyalgin också, att cykla istället för att gå. Plus att det ger bättre motion. Vilket lifehack!
