Värken vs mig 2-0.
Idag var andra gången det hände;
Jag vaknade med så mycket värk att jag inte kan lyfta bebis E.
Skidåkning, långa tågresor samt gårdagens bebis-brottning på baby-standup, tog ut sin rätt. Jag borde sett det komma.
Precis som förra gången är den bestående känslan otillräcklighet; Den sämsta mamman i världen. Bebis E vinkade glatt mot mig från sin säng. Jag vinkade tillbaka. Men jag är hon som inte kan ha sitt barn i knät eftersom det gör för ont när
han rör sig.
Jag kommer nog aldrig att vänja mig vid det här.
