Tillbakablick 15/7 (Aka Utan dina andetag)
Det är så varmt att man inte kan tänka. Gröndals centrum ligger öde. Hela världen tittar på VM-finalen. Jag tittar på E. Han plaskar euforiskt fram och tillbaka, fram och tillbaka, i lekparkens plaskdamm. Varje gång ett flygplan åker förbi
ovanför oss vänder han ansiktet mot himlen och utropar ett "Oy!" . Bara att titta på honom gör mig glad ända in i själen.
Tre brandbilar kör förbi. Sedan två ambulanser. Alla med blåljusen på. Alla svänger upp på vår gata. Hjärtat i halsgropen. Kastar mig över telefonen och ringer maken. Han låter för glad och avslappnad för att hålla på att brinna inne. Hjärtat lugnar
ner sig.
Jag är så vansinnigt rädd för att förlora dem; E och maken.
Men det är väl risken med att älska.
(En grannes balkong hade tydligen "självantänt". Lagom till att jag och E vandrade hemåt igen var det hela under kontroll.)
