Tillbakablick 19/7.
I perioder är E väldigt pappig. Nu är en sådan period. Och detta fastän vi alla har semester tillsammans och jag är där lika mycket som maken är.
Likt en hundvalp kryper han efter sin pappa. Med stora beundrande ögon tittar han på allt han gör. Stolt sitter han på sin pappas arm, favoritplatsen.
När jag är glad så tänker jag att det är ju jättefint att E har en så fin relation med sin pappa. Att jag har en man som är så bra med sin son.
När jag inte är så glad så tänker jag att nu har E upptäckt det. "Det". Det, som är att hans mamma inte har samma ork som hans pappa. Det, som är att hans mamma inte bär honom lika mycket, lika ofta. Det, som är att hans mamma inte är lika
rolig som hans pappa.
Då känner jag att fibromyalgin har berövat mig något.
Så känner jag idag.
