Tillbakablick 3/7. (Aka himlen på jorden)
Idag besöktes Skansen. E var i himmelriket. ÄNTLIGEN en plats som kombinerar alla hans stora passioner i livet! (Vatten, grus, djur, klättring).
Med ett smil från öra till öra kröp han som en bebis-raket runt på "lilla Skansen". Pekade på kaninerna, slickade på gladet till råttorna, följde storögt påfågelns kaxiga strosande, klättrade upp på allt som klättras kunde, undersökte noggrannt vattenfallet och
kröp med imponerande mod genom alla mörka tunnlar.
(Han hade nog bara kunnat vara lyckligare om han också fått klappa en hund. Och om där fanns en diskmaskin. Kanske helst en hund i en diskmaskin. Slut sidospår)
Stora tårar rullade nedför hans kinder då han låstes fast i vagnen för eftermiddagslur.
Det var en mycket fin dag också för mig. Jag kände mig så tacksam. Så välsignad. Det låter extremt corny men det är speciellt att se saker ur en 1-årings perspektiv. Allt blir så förunderligt. Så vackert. Så intressant. (Ja, jag är hjärntvättad
av mamma-hormoner. Försöker omfamna det).
Det är också dagar som denna som jag känner mig extra välsignad av att ha vänner som vet om min fibromyalgi men inte gör en grej av den. Som vet att jag inte hade orkat en dag på Skansen utan dem. Som helt enkelt tar vagnen och puttar den.
Som kryper omkring i gångarna med min 1-åring. Som bär honom, lyfter honom, passar honom och får honom att skratta.
Jag får vara med, men slipper gå sönder. Det är fint.
