nuvilljaglevaigen.blogg.se

Välkommen du som har gått sönder.

Dagar med släkt-sekten.

Publicerad 2018-06-08 18:16:51 i Att le inombords, Att ta hand om ett barn., Fibromyalgi, Livsnjuteri, Slutsatser, Tacksamhet i det lilla,

Idag åkte jag och E hemåt igen efter några dagar hos mina föräldrar i Skånelandet. Också här skiner solen tydligen jämt. Inte mig emot. 

Jag och bebis-terroristen flög flygplan ner till Skåne (berätta det inte för min miljöpartist till make). Det gick mycket bättre än förväntat. E var på ett lysande humör och tillbringade större delen av resan krypandes likt en bebis-projektil (med sin banan i handen) fram och tillbaka i mittgången. Ibland gjorde han en paus för att vinka glatt, applådera sig själv, skaka en sovande mans ben eller banka på dörren till cockpit. Då ingen öppnade dörren till cockpit avbröt han sitt kapnings-försök och övergick till att noggrannt (läs: oralt) studera säkerhets-manualen, sno (och försöka äta) andra människor skräp, och med imponerande bestämdhet rycka ut armhåren på mannen i sätet bredvid oss (han tog det med ett imponerande lugn).

(null)

Alla med fibromyalgi borde få ha med sig en glad krypbebis när de flyger. Plötsligt hade jag en "ursäkt", att själv stillsamt promenera mittgången fram och tillbaka. Eftersom jag brukar få galet ont av att sitta stilla i ett säte en hel flygning så var det skönt att få röra på sig. Och för start och landning när man måste få sin klängapa till 1-åring att sitta stilla så säger jag bara en sak: Tack gode Gud för Babblarna!!

Här i Skåne har jag och E haft det kungligt bra. Jag har fått så mycket markservice, bebis-passning, nybakat bröd till frukost, och sovmornar att jag blivit alldeles bortskämd och odräglig. 
E har kört varv, efter varv, efter varv, med lära-gå-vagnen på mina föräldrars gulnande gräsmatta. Han har också ätit så många jordgubbar att jag är i chock över hur stor magsäck han åndå måste ha, trots ett år av matvägran. Föräldrarna har nyligen satt upp ett glas-staket runt sin uteplats, för att barnbarn ska kunna härja fritt. E tog snabbt tillfället i akt och testade dess hållfasthet med hjälp av en brödkavel.

(null)

En av dagarna firade vi lillebror Sisufs examen; Färdig lärare i matte och fysik på gymnasienivå. Jag är mycket, mycket imponerad. Det avnjöts grillkorv, chokladkaka, sol och såpbubblor i Skrylle naturreservat. E:s alla morbröder och mostrar lekte med stort tålamod "flytta gruset" tillsammans med E och E var i extas över hur mycket grus det fanns att tillgå på denna ljuvliga plats. E:s kusin A hade precis lärt sig att peka och säga "titta". Tydligen är det så att mesta är värt att pekas och tittas på. Men roligast var såpbubblorna, det var bebis-kusinerna rörande överens om. Sisufs flickvän frågade försiktigt vad vi i stor-familjen gjorde och pratade om innan bebisarna kom till. Vi var tvungna att tänka en stund innan vi kom på ett svar. 

(null)

(null)

(null)

En annan av dagarna fick vi finbesök av en barndomsvän med hennes 2-åring L,  och äntligen fick E möta sin överman i sprallighet. Det spelades inlevelsefulla musikstycken på pianot och lektes med vatten i trädgården. L (som kommit på hur man satte på utekranen) hämtade glatt mer och mer vatten som han sedan hällde över antingen sig själv eller E. 

(null)

Fina dagar. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Jag läste i en tidning om en kvinna som blivit beroende av att läsa andras bloggar och sedan blivit deprimerad eftersom hennes liv inte var så "perfekt" som deras. Jag önskar att denna bloggen inte ska vara en sådan blogg. Denna blogg är en hyllning till livet, i både glädje och sorg. I en tillvaro som inte är svartvit och inte är perfekt.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela