Drömmen om downshifting.
Jag har börjat läsa bloggar om downshifting igen. Är så väldigt rädd för det berömda "ekorrhjulet" och vill inte hamna där.
Men så en kväll nyligen när jag låg och funderade på hur vi skulle kunna downshifta så kom jag fram till att vi nog redan gjort det.
Hur?
1. Jag jobbar 75%
2. Maken jobbar 80%
3. Vi har valt att snåla på föräldradagarna för att kunna vara hemma länge med bebis E. Långa perioder har vi levt på bara en lön.
4. Vi har valt att vara hemma båda två med bebis E, minst en dag i veckan. Det gör oss fattigare, men ger oss mer tid som familj, andningspaus och livskvalité.
5. Vi har valt att bo kvar i en 2:a. Istället för att köpa större när vi fick barn (och därmed skaffa oss ett större lån som gör att vi måste jobba mer) så lever vi lite trångt.
6. Vi planerar att ha långledigt tillsammans hela familjen denna sommaren liksom förra sommaren. Det betyder att vi båda förlorar vår SGI hos försäkringskassan. Ekonomiskt självmord enligt dem. Livskvalité enligt oss.
Inte så illa ändå.
