nuvilljaglevaigen.blogg.se

Precis som igår bjöd vädret på en strålande varm sommardag. Jag började dagen med sovmorgon och när jag kom upp möttes jag av ett mycket entusiastiskt födelsedagsbarn som varit med sin pappa och köpt färska frukostfrallor (Jag vet, jag har det FÖR bra). Bebis E öppnade med stor inlevelse de två paket som kommit med posten: En virkad Björn från hans moster och en leksaks-mobiltelefon från hans kusin A. Björnen skrattade han åt så länge att jag började undra vad som var så roligt. När han skrattat färdigt gav han björnen dess första ordentliga tungkyss och gick sedan vidare med att släpa med leksaks-telefonen på en rundtur i hela lägenheten. 

Medans bebis E sov förmiddag åt jag och maken frukost på balkongen. Där försökte vi aktivt minnas de positiva sakerna från denna dag, för ett år sedan. (En dag som jag annars, likt gårdagens årsdag, undviker att tänka på). Vi återkallade minnet av förvåning över hur vacker bebis E var. Vi hade förväntat oss en skrynklig, slemmig, blå alien och blev förvånade över det oerhört "färdiga" barn som presenterades för oss. Sedan mindes vi den stund vi fick för oss själva efter operationen. Bara vi tre i det stora, luftiga, soliga, förlossningsrummet med utsikt över hela stan. Hur personalen frångick sina rutiner och lät mig vara där med make och bebis istället för ensam på ett uppvak. De tyckte att jag varit med om tillräckligt mycket trauma. Jag är så tacksam att vi fick den stunden tillsammans. Jag minns att det var tyst, väldigt stilla och att jag inte mådde illa. 

Efter lunch bar det av till sjön nära oss och födelsedagen till ära; Bebis E:s första utomhusbad! Det var med mycket stor entusiasm han tog sig an det vatten som av mig anses vara inget annat än mycket nära fryspunkten. När han sedan upptäckte att det ju fanns LERA vid strandkanten var hans lycka gjord. Först när han hackade tänder lyckades vi få honom därifrån. 

Efter badet våldgästade bebis E en annan familjs filt. Där klappade han deras bebis och organiserade om deras skor. 

Vi gick hem igen. Bebis E fick blåsa ut ett ljus på en muffins. Hans blås såg dock mer ut som ett försök att äta upp ljuset. Sen sov bebis E middag medans jag och maken åt upp tidigare nämnda muffins och klappade oss själva på axeln över att ha lyckats hålla en bebis vid liv i ett helt år. 

Så mina vänner, firar man en 1-årsdag.