Inte så mycket nytt under himmelen.
Jaha.
Dagarna går. Jag har känslomässigt ännu inte vant mig vid att vara familjeförsörjare. Varje tecken på självständighet från E är som en kniv i bröstet. Så onödigt. Det luktar höst utomhus och jag älskar det. Jag dricker lite för mycket kaffe. River
mig lite för mycket på armarna. Jag har slutat läsa böcker. Jag har konstant dåligt samvete över allt som jag inte hinner med och alla som jag vill och borde träffa. När E somnat ligger jag och snusar på hans huvud. Jag funderar på
att sluta blogga. Har inget mer att säga. På Friskis&Svettis avbryter jag skivstångspasset eftersom trycket från stången mot axlarna passerat smärtgränsen. Jag får fortfarande inte plats i mina pre-gravid-kläder. Det stör mig ofta. E
försöker mata intet ont anande hundar med ekollon. Jag har det mest bra. Men tröttheten är handikappande.
Kanske vänjer jag mig snart.
