Om Ariana Grande och om att bo under en sten.
Jag och pojken från Afghanistan övar svenska genom att leka 20 frågor. Vi har båda tilldelats en person, vars namn sitter på vär panna och vi ska lista ut vem det är genom att ställa frågor.
Pojken från Afghanistan har för länge sedan listat ut vem han är (Zlatan) men jag kan för mitt liv inte lista ut vem jag är och har nu förbrukat alla mina frågor.
"Hela världen vet ju vem du är. Du är Ariana Grande!" säger pojken från Afganistan.
Jag säger "...eh...vem?". Pojken googlar på sin telefon och visar en bild. Jag har aldrig sett människan.
Pojken plockar fram spotify och trycker på play. Popmusik fyller rummet. Jag tycker på axlarna och ler urskuldande. "Ledsen, men jag har aldrig hört talas om henne".
Pojken från Afghanistan tittar på mig som om jag bott under en sten hela mitt liv. Han, som kommer från en by så liten att den inte finns med på google Earth, tittar på mig med ögon som säger att han precis förstått att jag inte kan/vet
allt.
Jag har aldrig förut känt mig så gammal.
